Nu ett litet inlägg om punkarnas punkare, coolingarnas coolingar, tuffingarnas tuffingar! Jag talar naturligtvis om alla punkares hjärta, "The Ramones"! Detta otroligt bra band som aldrig gjorde något personligt, utan bara gjorde saker för att det var coolt. Var det coolt med skinnjackor? Alla i bandet hade skinnjackor. Ansågs det plötsligt coolt att röka? Plötsligt sågs samtliga medlemmar med in cigarett i munnen på alla bandbilder. Var det tufft att spela elgitarr på hög volym? Självklart drogs volymen genast upp på alla spelningar. Och det var precis så dom gjorde! Och ändå slog detta extrema wannabe-band igenom världen över! Hur gick nu det till tänker man såklart? Hur gick det till att världens största töntar och omusikaliska pojkar blev så stora? Ja, det är väl något av ett mysterium... Men en sak är säker, bakom allt skinn och coola tröjor var "The Ramones" genier! Släng ihop ett riff bestående av två-tre ackord, simplare än vilket ACDC-riff som helst, skriv en text om att vara en rebell och skapa oreda och krydda med ett klassiskt yllemössa-komp. Där är receptet på framgång! Många band har förstås försökt efterskapa detta, och troligen lyckats mycket bättre med det än vad "The Ramones" gjorde, men ändå har de inte slagit igenom. Varför inte? För att "The Ramones" var först, och i de allra flesta fall är det viktigast! 
Låtan här nedan är deras allra första och följer låtreceptet till punkt och pricka. Simpelt, enkel text, trist i längden och alldeles, alldeles underbart! Enjoy!

The Ramones - Blitzkrieg Bop