Det var visst en tid sedan jag uppdaterade den här bloggen. Men nu är jag här igen!
Vi drar till med en av de bästa och vackraste låtarna i historien. Låten upptäckte jag själv i filmen The Comitments (rekomenderas!) där en snutt av låten spelas. Det var dock texten som fångade mig mest:

We skipped the light fandango
turned cartwheels 'cross the floor
I was feeling kinda seasick
but the crowd called out for more

Med en så genomtänkt lyrik följer nästan alltid en bra låt, vilket i detta fall är mer än sant. Ståpäls!


A Whiter Shade Of Pale - Procol Harum

Ett helt nyupptäckt band för min del, men icke desto mindre ett sanslöst bra sådant! När Power Of Rage var i Rättvik och spelade in rekomenderade studioteknikern oss detta band, och jag har självfallet lyssnat.
Den här låten är en av deras bättre och innehåller en hel del influenser av RATM. Sångerskan är som synes totalt galen! För det första är hon både lesbisk och svart vilket för vissa amerikaner är något av en uppebarelse, för det andra har hon en utstrålning som väldigt få sångare har och för det tredje har hon en fantastisk röst! Ett band som kommer lyssnas mer på! 

Skunk Anansie - Little Baby Swastikkka

Någon annan än jag som känner lite brist på Black Metal i denna blogg? Här kommer i alla fall ett par godbitar för alla Black-metalheads out there!
Detta fina lilla band bär stolt upp namnet "Enslaved" och har med det namnet gjort sig välkända på den Norska metal-himlen. Jag föreslår att låtarna lyssnas på i precis den ordningen jag har lagt upp dom. Den första är en ganska lättlyssnad black metal-låt som innehåller flera tydliga spår från gothen. En fin övergång för dom som gärna vill glida in lätt och smidigt på den svarta metallen.
Den andra är en personlig favorit som jag först hörde på en dvd som jag lånade av min gode broder i nitar Alle. Den här låten är lite mindre black-metal än föregående med en fot starkt inne i viking-metalens läger. Det starka kör introt, marchpartiet, syntharna i bakgrunden, talpartierna... Ja, allt funkar i den här låten! En musikstil som inte får missas av någon riktig metalskalle ute i världen!

Enslaved - Path to Vanir


Enslaved - Havenless

Oj herrejävlar, var inte igår jag var inne på den här bloggen! Men här är jag nu igen, med en efterlängtad dagens visa!

Alternativ metal i sitt esse, det är nog vad nästa band handlar om. Denna fina lilla låt spelades för mig under nyårshelgen i Tyskland på nåt MTV hårdrocks-maraton. Då tänkte jag inte mer på den utan lät den mest flyta förbi, men när jag senare kom hem till Sverige tänkte jag att jag kan ju kolla upp detta Tyska band med god smak för låttitlar. När jag sedan lyssnade igenom den kände jag att den här låten faktiskt var jävligt bra och likaså det Tyska bandet! Just den här låten har en känsla av In Flames genom hela låten också vilket gör den extra lätt och behaglig för oss Svenskar att lyssna på. Refrängen är underbart skön och resten av låten är som menad för circle-pit. Ett fint helggodis för alla hårdrockare där ute!

Emil Bulls - When God Was Sleeping

Nu ett litet inlägg om punkarnas punkare, coolingarnas coolingar, tuffingarnas tuffingar! Jag talar naturligtvis om alla punkares hjärta, "The Ramones"! Detta otroligt bra band som aldrig gjorde något personligt, utan bara gjorde saker för att det var coolt. Var det coolt med skinnjackor? Alla i bandet hade skinnjackor. Ansågs det plötsligt coolt att röka? Plötsligt sågs samtliga medlemmar med in cigarett i munnen på alla bandbilder. Var det tufft att spela elgitarr på hög volym? Självklart drogs volymen genast upp på alla spelningar. Och det var precis så dom gjorde! Och ändå slog detta extrema wannabe-band igenom världen över! Hur gick nu det till tänker man såklart? Hur gick det till att världens största töntar och omusikaliska pojkar blev så stora? Ja, det är väl något av ett mysterium... Men en sak är säker, bakom allt skinn och coola tröjor var "The Ramones" genier! Släng ihop ett riff bestående av två-tre ackord, simplare än vilket ACDC-riff som helst, skriv en text om att vara en rebell och skapa oreda och krydda med ett klassiskt yllemössa-komp. Där är receptet på framgång! Många band har förstås försökt efterskapa detta, och troligen lyckats mycket bättre med det än vad "The Ramones" gjorde, men ändå har de inte slagit igenom. Varför inte? För att "The Ramones" var först, och i de allra flesta fall är det viktigast! 
Låtan här nedan är deras allra första och följer låtreceptet till punkt och pricka. Simpelt, enkel text, trist i längden och alldeles, alldeles underbart! Enjoy!

The Ramones - Blitzkrieg Bop

Dagens Visa idag kommer tillägnas mina idoler och förebilder inom låtskrivande, riffrockarna från Göteborg; Mustasch! För en tid sedan köpte jag en platta av detta band. Skivan var kickass rakt igenom och jag antog ett det var en nyare produktion, det visade sig att det var deras debut! Jag har nu också lyssnat igenom deras stora genombrott från 2007, Latest Version of the Truth. Ja, jag är mållös! Skivan är ett mästerverk och den tog mig med storm. Efter Iron Maiden och Metallica ligger Mustasch på topp av mina idoler, och det är inte en lätt föttjänad titel.
Nu ska jag komma in mer på låten i fråga. Det är den stora hitten ifrån Latest Version of the Truth och troligen Mustasch's största hit någonsin under deras än så länge korta karriär. Många kan säkert gissa vilken låt jag syftar på. Riffen är som vanligt störtsköna, solot är snyggt som fan och stråkarna för låten till oanade höjder. Let's listen to a peace from heaven!

Mustasch - Double Nature

Äntligen ett inlägg om bandet som förde samman rap och metal! Jag snackar såklart om bandet som inte var rädda för att säga vad dom tyckte, Rage Against the Machine!
För er som inte vet det så spelar jag i ett coverband på dessa genier. Vi kallar oss för "Power Of Rage" och medlemmarna är följande:
Aron Lahger Klarström - Sång, vars röst för övrigt är otroligt bra och skrämmande lik Zac de la Rocha!
Hampus Grönberg - Gitarr, stjärnan i bandet! Nej, jag skojade bara, men kul har jag!
Hannes Heinemann - Bas&backuppSång, helt nyskolad på detta instrument men lyckas ändå spela det med det med inlevelse och näst intill flefritt.
Linus Frykberg - Trummor, trummisar har alltid haft ett rykte om att vara lite galna, Linus håller dessa mått med råge! Galen man med galen humor, och samtidigt en väldigt skicklig trummis!
Detta band ska spela i Elsborgskyrkan på fredag (ligger bredvid arenen i falun). Kom gärna förbi!

Men tillbaks till hjältarna från USA. Det detta band har gjort kommer aldrig någonsin något annat band kunna återskapa. Tom Morello är ett musikaliskt geni och Zac de la Rocha skulle jag nog räkna till en av dom bästa textförfattarna i världen! Låten i fråga är väl säkerligen deras stora genombrott, låten som de blev förknippade med. Dom flesta känner nog igen den på ett par grova textrader i slutet av låten. Även fast texten är väldigt upprepande så är den inte tråkig och budskapet går fram, och att upprepa en textrad åtta gånger utan att den är tråkig är inte det lättaste kan jag intyga. Riffen är väldigt klassiska för den musiken som de spelar, hör man någon annan av deras låtar så vet man direkt att det är dem. Med andra ord, ett musikaliskt masterpiece som ingen hårdrockare i världen kan undvika!

Rage Against The Machine - Killing In the Name

Man kan väl säga att det krävs en HEL DEL lyssnande för att förstå det coola i den här låten! Första gången jag hörde den blev jag seriöst livrädd! Kolla bara på videon, korsfästa lik, brinnande kors, torterade kroppar, döende människor som rullar mot varandra, fårhuvuden spetsade på pinne och mitt i alltihop står fyra blodiga, vitmålade män, alla helt klädda i svart och alla med ett ansiktsuttryck som skulle skrämma skiten är vilken galning som helst. Den som inte blir rädd av det första gången måsta ju ha nåt fel! Men efter ett antal gångers lyssnande börjar man lyssna till dom hårda noterna som slåss mot gitarrerna i bakgrunden, och det låter faktiskt inte helt fel. Numera som hardcore-metalhead har min dåvarande skräck förvandlats till extas. Det sinnessjuka sättet att göra videon på är ju faktiskt helt galet coolt, bakom ridån. Och trots att alla i bandet är starkt troende satanister så måste jag ändå säga att sättet dom skriver låtarna på och hur dom fullständigt utklassar allt annat som har kallats tungt är väldigt imponerande. Låten i fråga följer konceptet bra. Hårt, tungt, sinnessjukt, mörkt, ondskefullt, snabbt och helt galet coolt!
Jag blir dock inte förvånad om jag är den enda som kan acceptera den här musiken, jag förlåter vem som helst.

Gorgoroth - Carving A Giant

Här har vi en riktig rock-anthem! Mycket skit med stämningar, polisanmälningar och pmrc har W.A.S.P. fått stå ut med för denna låt... Men det måste ju ändå vart värt det, eller hur? Den är ju så galet bra liksom!  Titeln är ju så metal så att det bara ringer i öronen när man uttalar den, och sånna titlar dyker inte upp ofta faktiskt. Faktum är att dom titlarna är ganska försvunna från musikmarknaden. Vad hände? Det är ju den här typen av låtar som värvar oss fler metal-heads. Men å andra sidan så är det väl ganska lätt att förstå varför folkhemmet försattes i chock när låten släpptes.
Ännu en intressant anekdot är att låten släpptes 1984. Någon som känner igen det året?

W.A.S.P. - Animal (Fuck Like A Beast)

Här snackar vi rock-klassiker! En av dom mest kända låtarna i hårdrockens historia som dom flesta människor i världen känner till. Inte det lättaste att skriva en sån låt kan jag säga... Men sabbath lyckades och det ska dom ha jävligt med cred för! Skaparna av Heavy Metal, här har vi dom, BLACK SABBATH!!!

Black Sabbath - Iron Man

På senaste tiden har jag börjat lyssna på Disturbed väldigt mycket. Om man lyssnar på musiken så är det ju faktiskt min musik-smak rakt av! Ganska fränt faktiskt, för sånt hittar man inte ofta... Anyway, dagens visa är faktiskt inte en Disturbed-låt utan en cover av Genesis. Men Disturbed gör den så bra att jag ändå måste lägga upp den. Första gången jag hörde den var faktiskt när dom spelade den på Metaltown, och då blev jag väldigt förvånad att dom spelade den eftersom den har gjort sig väldigt känd i discoversion. Dock blev jag helt kär i den! En rock låt med pop och disco-influenser... Underbart! 

Disturbed - Land of Confusion

Min nuvarande favoritlåt! Snabbt intro, härligt gung, stark attityd, (för den tiden) nytänkande solo och grymma riff. En underbar Metallica-låt helt enkelt!

Metallica - Creeping Death

NU HAR JAG BILJETTER TILL METALLICA!!!!!!!!! På sonisphere så på köpet får jag anthrax, the hives och LoG!! Det är ju fan en dröm som blir sann! Jag kan verkligen inte tro det. Rescensioner till konserten kommer såklart inom en vecka.

Men nu till dagens visa. Självklart blir det en Metallica, troligen en av dom mest kände. Den här är nog låten som fick mig att inse hur galet bra Metallica faktiskt är. Senare vart det också lättare att lyssna på dom tidigare tyngre albumen (som nu mera är mina favoriter). Anyway, detta är ett musikaliskt mästerverk som borde hyllas!


Metallica - Enter Sandman

Påtal om den där krönikan som jag nyss lade upp. Låten är ju ganska bra och klassisk men första gången man ser videon är ju ett stort skratt givet. Vad är felet? Ta en titt på Gene "Rockdemonen" Simmons hår! Kort, konstigt och ganska tantigt. Från rockdemon till dagmamma med ett par saxklipp. Starkt rekomenderat till er som tröttnat lite på Rock 'N' Roll-livet.

KISS - A World Without Heroes

Hoppas ni lagt märke till att jag fixat designen. Visst blev det lite najsigare iaf?

Anyway, dagens visa.. Även idag blir det en riktig klassiker. För er som inte känner er så insatta i "Diamond Head" men som ändå känner igen låten kan jag ju säga att ni troligen hört den på Metallicas "Garage Inc". Den versionen har ju också gjort sig ganska känd. Men ändå, Metallica må göra den snyggare och mer välproducerat men det är ju ändå orginalet med Diamond Head som vi vill ha. Tidig härlig metal när det är som bäst. OH YEAH!

Diamond Head - Am I Evil?
 

Nu ska jag börja med en kategori som jag använda flitigt på min förra blogg. Här kommer jag tipsa om all musik som jag tycker låter bra, känns bra, har en bra historia eller bara är metal. Tänkte börja med en riktig oldschool-klassiker med Rick Derringer. "Rock'n Roll Hoochie Koo" var Ricks största hit och genombrott under hans solokarriär. Mest brukar jag uppmärksamma den tekniska gitarren genom hela låten, men även allt annat. Detta är tveklöst en klassiker som är värd sin vikt i guld.

Rick Derringer (Edgar Winter Band) - Rock'n Roll Hoochie Koo