Äntligen ett inlägg om bandet som förde samman rap och metal! Jag snackar såklart om bandet som inte var rädda för att säga vad dom tyckte, Rage Against the Machine!
För er som inte vet det så spelar jag i ett coverband på dessa genier. Vi kallar oss för "Power Of Rage" och medlemmarna är följande:
Aron Lahger Klarström - Sång, vars röst för övrigt är otroligt bra och skrämmande lik Zac de la Rocha!
Hampus Grönberg - Gitarr, stjärnan i bandet! Nej, jag skojade bara, men kul har jag!
Hannes Heinemann - Bas&backuppSång, helt nyskolad på detta instrument men lyckas ändå spela det med det med inlevelse och näst intill flefritt.
Linus Frykberg - Trummor, trummisar har alltid haft ett rykte om att vara lite galna, Linus håller dessa mått med råge! Galen man med galen humor, och samtidigt en väldigt skicklig trummis!
Detta band ska spela i Elsborgskyrkan på fredag (ligger bredvid arenen i falun). Kom gärna förbi!

Men tillbaks till hjältarna från USA. Det detta band har gjort kommer aldrig någonsin något annat band kunna återskapa. Tom Morello är ett musikaliskt geni och Zac de la Rocha skulle jag nog räkna till en av dom bästa textförfattarna i världen! Låten i fråga är väl säkerligen deras stora genombrott, låten som de blev förknippade med. Dom flesta känner nog igen den på ett par grova textrader i slutet av låten. Även fast texten är väldigt upprepande så är den inte tråkig och budskapet går fram, och att upprepa en textrad åtta gånger utan att den är tråkig är inte det lättaste kan jag intyga. Riffen är väldigt klassiska för den musiken som de spelar, hör man någon annan av deras låtar så vet man direkt att det är dem. Med andra ord, ett musikaliskt masterpiece som ingen hårdrockare i världen kan undvika!

Rage Against The Machine - Killing In the Name